Half of my heart
Mer än någonsin så vill jag utomlands nu. Hade jag kunnat så hade jag åkt. Bara lämnat allt för något helt annat. Det är för mycket att tänka på här hemma, vill inte ha det så. För mycket som blir till problem.. Vill inte, vill inte.. vill inte. Kan inte säga att allt va bra förut, kan inte säga att jag skulle vilja ha det som förr. För det vill jag inte, vill ha något så mycket bättre. Men är ute på okänt vatten, det va det jag var rädd för. Därför stannade jag så länge, förändrade aldrig något. Men så än dag.. förändrades väldigt mycket. Många delar i mitt liv, de delar som höll ihop mig, kanske förändrades för mycket på en gång? Kanske blir det som en chock nu där jag inte kan hitta tillbaka till en grund. Inte samma grund, utan en ny. Som sagt, jag vill inte tillbaka till det gamla men jag har inte det nya i handen heller.. är fast i mitten. Svårt.
♥
"There once was a little girl who never know love until a boy broke her heart"
JP
Esperanza y amor
I Will remember you
and all of the things
that we've gone through
There is so much I can say
but words get in the way
So were not together
I will remember you
I will rememberyou
We our a picture
In my mind
When I wanna find you
I just close my eyes
You'll never be that far from me
So don't say goodbye 'cause
You'll never be that far from me
I'm telling myself
Ryan Cabrera.
Secrets
Hej igen.
Är här ganska ofta nu förtiden. Men känner ingen press att jag måste skriva. Det är skönt. För vissa dagar har jag bara ingen lust och det känns bäst att få skriva när man verkligen vill det. Det känns mest meningsfullt så. Nu skiner solen ute också, det är skönt. Ska nog ta mig en sväng ut sen. Har varit inne alldeles för mycket idag, behöver komma ut lite. Få frisk luft, rensa huvudet.
Något jag inte förstår och nog aldrig kommer förstå är hur människor beter sig, tänkar och agerar i vissa situationer. I speciella situationer. Begriger mig bara inte på det. Det finns så mycket tankar och åsikter... och egentligen inte så mycket omtanke. Utan det viktigaste är väl att få fram sin åsikt? Vad det än handlar om så ska man lägga sig i och alltid komma med sina funderingar. Vad vore om man stannade upp och tänkte för ett tag. "Kanske bättre om jag håller käft nu, passar inte att säga min åsikt just nu" Denna tanke kommer för sällan fram. Det handlar inte alltid om att få fram sin sak, ibland är det inte det bästa, i de tillfällerna ska man helt enkelt, finnas där som hjälp, ge stöd och framför allt lyssna. Vi är för upptagna med oss själva att vi inte hinner lyssna på eller se andra. Inte ens våra närmaste. Det är skrämmande. Vad hade livet varit om man levt det på egen hand, hur hade man klarat sig? Tror vi behöver tänka mer så för att faktiskt förstå hur vi ska behandla och tilltala andra människor. Jorden är full av skitsnack, människan är full av skitsnack. Åh, vad vi älskar det, riktigt njuter av känslan! Det är bara så.. patetiskt. & fegt.
Och du, du kan dra åt helvete.
JP.
Don't look before you laugh, look ugly in a photograph
Har egentligen inte så stor lust att skriva så mycket idag. Så tänker inte skriva en hel bok här. Men som sagt, det känns skönt att bara få skriva ut det man vill ibland. Till bloggen, till mig själv och kanske nån mer, inte vet jag. Sitter i alla fall här väldigt trött, helt slut faktiskt. Tränade förut, det kändes bra. Längesen nu bara. Så det tar lite tid innan man kommer in i det igen. Mår så bra utav träning, det gör mig verkligen lugn, får en härlig känsla i hela kroppen. Det känns som all den glädje, energi och vilja som tränarna har smittar av sig, verkligen. De är så härliga människor! Vill också vara sådan, vill också kunna ge människor sån glädje, göra deras liv problemfritt för en timme. Få komma bort i en egen värld för en stund, det är helt underbart. Får utbilda mig eller nått, haha ne men har under de senaste dagarna seriöst funderat på att göra det.. Som ett extra jobb, om jag nu får mig något riktigt jobb vill säga! Gratis träning genom att hålla olika klasser på kvällarna, tummen upp! Hade varit riktigt jävla givande och kul, åh.
Nu ska jag krypa mot sängen, adios.
JP.
Un'Altra Te
Hola!
Sitter och lyssnar på min favorit, Eroz Ramazzotti! Hehe, nej men jag gillar hans musik. Har hört hans musik sen jag var väldigt liten. Det får mig att känns mig trygg och glad. Det får mig också att längta till Spanien. Mitt andra hemland känns det som. Jag har varit där så himla många gånger så kan inte ens räkna dom på mina tio fingrar. Jag skulle göra vad som helst för att få åka dit nu, ta en restresa och bara sticka. Detta vädret får ju än att må dåligt. Usch och fy! Vill ha sol, värme och kärlek. Åh, gud va underbart det hade varit!
Jag mår bättre nu, ser ett ljus på något sätt. Kanske är det du...
Känns i alla fall bra och det är lättare att vakna på morgonen med ett leende på läpparna och att gå och lägga sig på kvällen med ögon som faktiskt kan slockna. Nu ska bara fler saker falla på plats så kan detta bli riktigt bra. Vet inte riktigt hur det ser ut nu, men det enda jag kan göra är att hoppas.. hoppas hoppas hoppas!
God natt / J
Walk on
-
And if the darkness is to keep us apart
And if the daylight feels like it's a long way off
And if your glass heart should crack
And for a second you turn back
Oh no, be strong
Walk on, walk on
What you got, they can't steal it
No they can't even feel it
Walk on, walk on
Stay safe tonight...
Sitter här och skriver igen, just det jag behöver nu. Skriva av mig lite. Är trött. Konstant trött. Vad har hänt, vad är det som gjort mig sådan, eller det vet jag. Allt. Känns skönt att bara få vila, somna in och vakna helt oberoende av något. Vara ifrån allt ett tag och bara bry om sig själv. Känns som en jobbig tid just nu. Förjävlig. Vet varken ut eller in. Vad är bra för mig? Vad ska jag ta ett steg ifrån? Denna tid vill jag bara ur, rymma till en bättre tid, en bättre situation. Får se när vändningen sker. Just nu gäller det bara att stå ut, det kan ju inte bli värre i alla fall.. Usch va hemskt det låter! Men så är det. Så tänker jag. Så måste jag tänka för att hålla mig uppe. Det är så mycket som gjort mig ledsen och besviken på senaste, otur att allt verkar komma på samma gång, som ett slag i ansiktet.. eller.. Inte ett utan 100 slag. Men har man inte varit längst ner kan man heller inte komma längst upp. En ljus mening i mörkret.
Ny vecka, nya möjligheter, nya förändringar. Har faktiskt gjort min första, nya förändring. Känns riktigt bra, ovant men bra. Blev nöjd och det är huvudsaken. Det finns så mycket mer jag vill förändra, nu. Men det kommer, jag tar ett steg i taget.
Glöm inte, lägg mest tid, energi och omsorg på dig själv. Man har bara sig själv kvar i slutet. Ge inte för mycket förtroende och kärlek till någon annan, risken är för stor att det går åt helvete.
Och allt det där ger dig en enorm besvikelse.
Var rädd om dig själv.
/ J