Between the lines


Nu sitter jag här igen. Sitter här och skriver till jag vet inte vem.. Men det känns bra. Det känns skönt att få skriva av sig lite. Behöver ingen som läser det, behöver inte någons bekräftelse. Förut skrev jag blogg för att folk skulle läsa det och tycka det var intressant, nu är det inte så. Tror inte många vet att min blogg är aktiv igen, men det skiter jag i, för nu gör jag det på mitt sätt. Behöver det för min egen skull.. inte för någonannans.

Tog en tur till sjön förut, min sjö. Så underbart att bara sitta där, musiken som spelas och solen som värmer gör mig lycklig. Det är en värdefull stund för mig, en stund där jag kan tänka igenom allt, vad jag vill, vart jag ska, hur jag ska klara det.. hur jag vill att min framtid ska se.. Det borde typ vara den lättaste frågan i världen, alltid har man väl en dröm? En dröm om hur man vill leva.. Men va fan, i mitt huvud ekar det när jag frågar mig själv den frågan. Vad fan vill jag? Får inget svar, antagligen får jag vänta på något svar, det kommer nog utav sig själv tids nog. Hmm.. Jag hoppas verkligen allt vänder till min fördel nu, ser ut som att vissa saker faktiskt kommer att göra det. Det finns ingen som hoppas så mycket som jag. Hoppas på att detta ska bli min chans, jag ska ta den. Jag ska ta den bättre än någonsin. Med lite hjälp så tror jag att det kan gå vägen, det skulle göra mig lycklig, det skulle göra mig stolt. Stolt över mig själv. Det skulle vara en bra start på allt som jag ska nå, det jag själv kräver att jag ska nå. Vilka jävla krav.. Men jag klarar det, helt säker på det, eller? Får utgå med den tanken i alla fall, annars har jag redan misslyckat.



It's not too late
It's not tomorrow
Let go of the hate
Let go in sorrow

I wanna wake up with you
Hold me closer I'm here
All the things we been trough
Before it's too late
Be mine - be mine!

Takida - Too late



/ JP

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback