Million miles away
Hej, det var längesen nu..
Mycket har hänt sedan jag skrev sist, orkar jag skriva om allt? Känns som att det kan bli ett för långt inlägg där ni liksom lägger av och läsa mitt i det. Jag har i alla fall flyttat och tagit ett stort kliv själv i mitt liv, känns hur bra som helst! Älskar det, och så himla skönt att få klara sig själv, bestämma själv och bara få känna att man klarar sig. Visst det finns dagar då man behöver hjälp, då man behöver någon som stöttar!
Och hoppsan, jag har även fyllt år, faktiskt 20 härliga år!! Fick en helt underbar present av min kära bästis, som innehöll restaurang besök och bio! Vilket jag tycker om så mycket att jag även fick den överraskningen utav Marcus. Jättegulligt! Kan kännas lite tråkigt att vänta med fest.. Men bäst det eftersom jag inte riktigt blivit klar i lägenheten. Så det får bli en "väldig" försenad födelsedagsfest + inflyttningsfest.
Annars rullar dagarna på som vanligt, med jobb, träning och massa vintermys i detta vinterland. Jobbar från och med imorgon i 2 veckor till på skolan. Kommer sakna mina barn så mycket. Men kommer såklart hoppa in lite då och då som vikare. Men inte på samma sett som nu.. lite tråkigt eller nu ljuger jag.. mycket tråkigt. Får hoppas att det andra löser sig så bra som möjligt så det inte blir så smärtsamt att lämna något man trivs med. Väntar sen ett tag tillbaka på svar om hur det ska bli efter jul/nyår, vi hoppas på det bästa!
Men visst är det konstigt hur människor beter sig, hur man förvånas lika mycket varje gång. Jag har alltid stöttat mina närmaste till hundra, och stått vid deras sida vilket beslut de än vill ta. För det är ju liksom det som är mening, men är så jävla trött på hur folk lägger sig i och har åsikter om mina beslut, mår jag bra utav dem så är det väl inga problem. Måste man säga sin åsikt då? Varför går det bra att alltid säga sin åsikt till mig? Istället för att låta mig må bra och ge fan i att göra saker värre. Nu orkar jag inte med sådant mer, men det är så jävla synd att det ska behöva bli så, att åsikter ska få förstöra så mycket. Tiga är guld, och det stämmer, ibland är det bättre att låta saker vara osagda. Bara låta det vara och glömma det.
Det är så himla fint när man hittar någon som man kan luta sig mot och bara få prata ut om allt som tynger ens hjärta. Hos någon som man aldrig trodde skulle vara villig att lyssna, visst är det fint. Blev så glad när det hände mig för några dagar sedan, tack du som lyssnade. Det är sånt som betyder så mycket, som får en att orka med allt. Bara få sitta och prata.. och berätta. Och jag blir glad av att få hjälpa till, kunna lyssna på någon som verkligen behöver få prata ut men inte riktigt har fått möjlighet tilll det. Det är en fin hjälp, och det känns bra för mig. Ingen ska behöva må dåligt, för det är så hemskt. Tyvärr är det så himla vanligt, och det är lite skrämmande men tydligen är det livet. Livet är hårt. Men man lever en gång, låt det bli ett bra liv. Det är bara du som bestämmer hur du vill forma det. Livet är fint och fullt av möjligheter, så bromsa inget. Lev hela vägen ut.. fina tankar men som man lätt glömmer bort mitt i allt elände. Försök tänka på det, det ska även jag göra. Ska påminna mig själv om det oftare, annars går man lätt åt andra hållet...
Nu måste jag rusa, ska "hem" en snabbis för att sen åka in och fika med trevligt folk!
Love J
Mycket har hänt sedan jag skrev sist, orkar jag skriva om allt? Känns som att det kan bli ett för långt inlägg där ni liksom lägger av och läsa mitt i det. Jag har i alla fall flyttat och tagit ett stort kliv själv i mitt liv, känns hur bra som helst! Älskar det, och så himla skönt att få klara sig själv, bestämma själv och bara få känna att man klarar sig. Visst det finns dagar då man behöver hjälp, då man behöver någon som stöttar!
Och hoppsan, jag har även fyllt år, faktiskt 20 härliga år!! Fick en helt underbar present av min kära bästis, som innehöll restaurang besök och bio! Vilket jag tycker om så mycket att jag även fick den överraskningen utav Marcus. Jättegulligt! Kan kännas lite tråkigt att vänta med fest.. Men bäst det eftersom jag inte riktigt blivit klar i lägenheten. Så det får bli en "väldig" försenad födelsedagsfest + inflyttningsfest.
Annars rullar dagarna på som vanligt, med jobb, träning och massa vintermys i detta vinterland. Jobbar från och med imorgon i 2 veckor till på skolan. Kommer sakna mina barn så mycket. Men kommer såklart hoppa in lite då och då som vikare. Men inte på samma sett som nu.. lite tråkigt eller nu ljuger jag.. mycket tråkigt. Får hoppas att det andra löser sig så bra som möjligt så det inte blir så smärtsamt att lämna något man trivs med. Väntar sen ett tag tillbaka på svar om hur det ska bli efter jul/nyår, vi hoppas på det bästa!
Men visst är det konstigt hur människor beter sig, hur man förvånas lika mycket varje gång. Jag har alltid stöttat mina närmaste till hundra, och stått vid deras sida vilket beslut de än vill ta. För det är ju liksom det som är mening, men är så jävla trött på hur folk lägger sig i och har åsikter om mina beslut, mår jag bra utav dem så är det väl inga problem. Måste man säga sin åsikt då? Varför går det bra att alltid säga sin åsikt till mig? Istället för att låta mig må bra och ge fan i att göra saker värre. Nu orkar jag inte med sådant mer, men det är så jävla synd att det ska behöva bli så, att åsikter ska få förstöra så mycket. Tiga är guld, och det stämmer, ibland är det bättre att låta saker vara osagda. Bara låta det vara och glömma det.
Det är så himla fint när man hittar någon som man kan luta sig mot och bara få prata ut om allt som tynger ens hjärta. Hos någon som man aldrig trodde skulle vara villig att lyssna, visst är det fint. Blev så glad när det hände mig för några dagar sedan, tack du som lyssnade. Det är sånt som betyder så mycket, som får en att orka med allt. Bara få sitta och prata.. och berätta. Och jag blir glad av att få hjälpa till, kunna lyssna på någon som verkligen behöver få prata ut men inte riktigt har fått möjlighet tilll det. Det är en fin hjälp, och det känns bra för mig. Ingen ska behöva må dåligt, för det är så hemskt. Tyvärr är det så himla vanligt, och det är lite skrämmande men tydligen är det livet. Livet är hårt. Men man lever en gång, låt det bli ett bra liv. Det är bara du som bestämmer hur du vill forma det. Livet är fint och fullt av möjligheter, så bromsa inget. Lev hela vägen ut.. fina tankar men som man lätt glömmer bort mitt i allt elände. Försök tänka på det, det ska även jag göra. Ska påminna mig själv om det oftare, annars går man lätt åt andra hållet...
Nu måste jag rusa, ska "hem" en snabbis för att sen åka in och fika med trevligt folk!
Love J
Kommentarer
Trackback