I'm forever keeping my angel close
Hej hej bloggeeeeen. Ne men inte så... hihi. Behöver inte skriva så mycket idag utan hittade en fin låt som jag gillar megamycket. Himla fin och så sann.
"What are words if you really don't mean them, when you say them?
What are words, if they're only for good times? Then they don't...
When it's love, you say them out loud
Those words, They never go away. They live on, even when we're gone...
Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
And I'm gonna be here forever more
Every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most"
I'm forever keeping my angel close
Chris Medina - What are words
En bild som får mig att känna så mycket känslor! Jag blir glad.
Jag kommer för alltd att älska dig, det vet du.
Min vän.
/ Jenn.
Unspoken
Sätter mig ner och skriver lite. Eller lite och lite, känns som jag skulle kunna skriva en hel bok. Känner mig sån idag, har så mycket inom mig, så mycket tankar, funderingar, känslor blablablaaaa. Fy fan.
Vissa saker är bättre att lämna, utan att reda ut det, bara lämna. Har så himla svårt att göra just det, bara lämna. Det är så mycket som tar emot, jag måste få sagt det jag vill och få höra vad den andre har att säga... jag föstår inte varför det skulle hjälpa bättre att bara lämna allt och gå vidare. För jag kan inte gå vidare på det sättet, det är sjukt svårt. Jag kommer liksom inte ur det, jag får inte bort det ur mitt liv på det sättet. Men jag antar det är någonting jag helt enkelt får lära mig. För det gör ont att bara stå kvar. Stå kvar utan att veta ut eller in, utan att förstå någonting utav det.. För det är så jag känner nu. Antar att någon tycker att jag förtjänar det.. Jaja, på sikt gör det mig bara starkare. Och jag känner att jag måste ta ett steg ifrån vissa saker. Eller inte bara ta ett steg ifrån utan få bort från mitt liv, helt och hållet. Har varit kvar alldeles för länge i vissa situationer, har låtit mig gå tillbaka till grejer som jag en gång lämnat. Jag tror inte längre att "gå tillbaka" är det rätta, har man en gång lämnat något så är det så det är menat. Att gå tillbaka är ett misslyckande. Att hitta tillbaka till något som var fel kan aldrig bli bra. Aldrig riktigt bra. Men någonting inom mig har tillåtit mig att göra det, försöker alltid ge det en ny chans. Men inte nu längre. Nu ska jag blicka framåt och lämna det där gamla som gör så ont, en gång för alla. Kan inte leva i det mer, vill ha något nytt, något bättre, något helt fantastiskt. Men ska inte leta efter det, tror det kommer leta upp mig. En dag kommer allt falla på plats och göra mig lyckligare än någonsin... så ser det ut i mina drömmar i alla fall.
Jag ger inte mycket för er längre, jag lämnar er nu. Jag lämnar allt som någonsin fanns. Allt. En dag kommer ni förstå att ni har misslyckats, att det är ni som har förlorat. Genom att gå åt ett annat håll, vinner jag.
/ jp.
The sun is always rising in the sky somewhere
Hej hopp.
Måste ju erkänna att mitt förra inlägg var väldigt känsloladdat. Men just då menade jag varenda mening, varenda ord. Står fortfarande för det.. men känns bara som att jag hade väldigt fel. Fel tankar och fel känslor. Men tyvärr kan man inte hjälpa hur man känner eller styra över sina känslor. Har försökt att dämpa dem, för det passar inte mig, jag hade fel.. så sjukt jävla fel.
Jag är så otroligt glad över att jag har så fina människor omkring mig, vid min sida. Det gör mig så glad och jag verkligen uppskattar dom till 100 men ofta hinner man inte visa hur mycket man faktiskt älskar dom. Men i helgen ringde en klocka som väckte mig, och jag förstår nu hur glad jag ska vara att man lever och är frisk, hur underbart det är att ha fantastiska vänner vid sin sida och en kärleksfull familj. Jag älskar er och vill aldrig förlora er, det får aldrig hända er någonting. Jag ska visa varje dag hur mycket ni betyder för mig, för allt kan förändras så fort, på en sekund kan man förlora så mycket. När jag tänker på det tragiska som hände de tre fina tjejerna i helgen går det en rysning genom hela min kropp och jag får riktigt ont i magen. Det är fruktansvärt hemskt och jag kan inte riktigt förstå att det är sant. Jag stod inte er så nära men helt plötsligt är ni borta och det hela känns så jävla orealistiskt och tungt. Det tynger verkligen mitt hjärta och att köra bil har inte varit det lättaste dessa dagar, får en så sjukt jobbig känsla i kroppen och tror det är den känslan jag har om att allt verkligen kan förändras på en sekund, allt man byggt upp kan bara falla. Jag var på olyckplatsen igår och lade tre fina rosor vid er sida, det är så hemskt. Ni hade era liv framför er, livet hade precis börjat, ni hade så mycket kvar att uträtta här, här nere på jorden. Inte någon annanstans. Jag lider med alla de anhöriga, kan inte ens föreställa mig hur det känns..
Men en sak vet jag, ni har inte lämnat oss utan bara gått lite i förväg...
Imorgon blir en bra dag, är ledig efter att nästan ha jobbat i 2 veckor utan en enda ledig dag.. så ni förstår ju hur skönt detta känns :) Imorgon åker jag till Borås för att göra min andra tattoo, är så taggad på det, har velat göra den länge! Kul!
1995 - Spanien
Ingen verklighet - men en dröm
Know I try to tell you that I need you.
Säger samma sak som min bästa vän, jag landar alltid här, när jag har som mest tankar. Som att det inte räcker att prata om dom utan det enda som hjälper är att skriva av sig här. Skumt men en väldigt skön känsla. Just nu är det mycket tankar, mycket känslor och jag kan inte riktigt hantera det. Det finns så mycket jag vill men det känns som att det alltid på något sätt tar stopp, jag kommer inte vidare. Står och stampar på samma plats hela tiden.
Just nu vill jag nå dig mer än någonting annat. Vill känna den känslan jag kände med dig, vill uppleva allt igen. Jag förstod inte hur bra det var, jag tog det förgivet och jag lämnade det som att det inte betydde någonting. Men det betydde hur mycket som helst, jag visste inte då hur mycket jag skulle sakna det. Hur mycket jag skulle sakna dig. Du lyste upp så mycket i mitt liv, du fick mig att känna mig lycklig. Det var en utav de bästa känslorna jag har haft. Kommer ihåg första gången vi träffades, första gången jag såg dig, fick en speciell känsla med en gång. Allt kändes så rätt från första stund.
Det fanns mycket som stod i vägen, det fanns så mycket som försökte stoppa oss. Det är fortfarande mycket som står i vägen. Och jag vet inte om vi kan hitta en väg, men jag vill så gärna försöka. Försöka att hitta en väg som vi kan gå tillsammans, där inget kan stoppa oss. Jag vill känna dig, jag vill känna din värme. Allt. Jag skulle kunna göra vad som helst för det men tyvärr är det svårare än vad det låter. Mest av allt önskar jag att du var här hos mig nu, att du gav mig en chans, då skulle jag förklara allt och berätta allt som just nu rymmer mina tankar och mitt hjärta. Jag ber om en chans. En chans som jag ska ta vara på, jag skulle aldrig göra samma sak en gång till. Jag skulle aldrig såra dig så igen. Jag ångrar det utav hela mitt hjärta. Förstår nu att jag sumpade så mycket. Att jag liksom inte lät mig själv bestämma något beslut. Känns inte som mitt beslut, utan alla andras, alla som fanns runt mig då. Men känner mig starkare nu och det är min tur att bestämma hur jag själv vill ha det. Och jag vill ha dig. Jag vill ha oss.
Jag älskar dig, det gör jag. Och kommer inte kunna släppa tanken på hur det skulle vara att få tillbaka dig. Här hos mig, vid min sida, det är inte verklighet längre men en dröm.
My whole life waiting for the right time
To tell you how I feel.
Know I try to tell you that I need you.
Here I am without you.
I feel so lost but what can I do?
'Cause I know this love seems real
But I don't know how to feel.
You say goodbye in the pouring rain
And I break down as you walk away.
Stay, stay.
'Cause all my life I felt this way
But I could never find the words to say
Stay, stay.
So you change your mind
And say you're mine.
Don't leave tonight
Stay.
♥