jenn.

Det är så himla lätt att skriva när man är depp, när man inte känner sig 100% ok, när det finns något där som påverkar mig negativt. Just nu finns det en grej som jag går runt och tänker på i stort sätt hela tiden. Det är fruktansvärt jobbigt och jag vet varken ut eller in, jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det och jag vet heller inte hur jag vill förhålla mig till det. Är osäker på vad jag vill, vilket jag känner att jag är då och då. Ibland kan jag känna mig tvärsäker på en sak och kan då snabbt och enkelt ta beslut medans det är så mycket svårare i andra situationer. Jag är en tjej som godtar det mesta, sväljer mycket och bearbetar det mesta för mig själv. Jag klarar mig bra på egen hand men ibland får man den där känslan då man vill ha någon speciell vid sin sida. Någon som kan ge en det där som man inte ger sig själv, något av det man saknar.
Samtidigt som jag vill kunna klara mig själv för jag vet att det gör jag, mitt liv har inte så mycket tid över, har fullt upp i stort sätt alla dagens timmar men ibland sitter man där på kvällarna och saknar...
Saknar det som fanns där. Som gav mig så mycket, som kändes så himla trygg. Som gjorde mig hel, du ska veta att jag saknar dig.. det finns känslor som aldrig tar slut, du ska veta att jag inte glömt, det finns bider som aldrig suddas ut...
Du ska veta att jag saknar dig, det finns känslor som aldrig tar slut.
Jag har ropat ditt namn, jag har sprungit rakt fram mot en främmande famn. En del av mitt hjärta kommer alltid slå för dig.

Just nu, som jag skrev, känns det som att jag varken vet vad jag vill eller vad jag gör. En sak vet jag, det finns något där, något som kan bli så bra men något står i vägen. Kanske passar det mig, kanske skulle det göra mig lycklig igen, kanske skulle det vara något av det bästa jag kan få... men kanske inte nu.
En annan tid i livet. Kanske kommer det passa mig jättebra då, men tyvärr.. känns det riktigt svårt att se det nu.




jp.