Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av..
och jag saknar dig mindre och mindre
det kommer annat mellan och det är bra
jag saknar dig mindre och mindre
jag har glömt dig en vacker dag.
Det är svårt, jag kan inte säga att det är lätt men jag vet att det är detta som är rätt. Det är såhär det ska vara och förbli. Detta passar mig bäst även om det känns tomt många kvällar, och ensamt många stunder så ska jag klara att gå denna väg. Som jag har skrivit innan, att gå tillbaka till något som inte fungerar är inte bra. Det finns en anledning till varför det blev såhär. Men det är jobbigt, det är jobbigt att se dig klara det så bra, att du kan gå vidare utan att känna någonting, utan att visa någonting. Det är inte rättvist, det gör ont i mig att se det. Du lovade att aldrig glömma mig. Du lovade att alltid komma ihåg oss, att aldrig gå vidare helt och hållet.
Det är dags för mig att göra exakt likadant, jag kan inte stå här ensam och hålla vårat löfte, det känns fel. Jag vill inte vara den som blir påmind om allt, kvällarna är ibland olidliga och svåra att ta sig igenom. Det är svårt att se, höra, känna saker som så mycket påminner om dig och oss. På ett sätt vill jag inte släppa det men på ett annat sätt vill jag släppa det mer än någonting annat för det är smärtsamt. Det gör ont. Hjärtat värker. Det känns som det finns så mycket mer att säga men så mycket som redan är sagt.. Jag är starkare nu, tiden har gjort mig starkare. Jag har kommit långt och jag ska fortsätta åt detta hållet. För jag vill visa att jag är värd bättre, jag vill visa dig att jag kan.
Det finns så mycket tankar men så lite att skriva i ord. Svårt att skriva ner det, svårt att formulera det i en text för det är bara tankar som flyger förbi då och då, om och om igen. Jag väntar på den dagen, då jag kommer brista ut i gråt. Tårarna kommer rinna, jag ser det framför mig. Jag har känt det många gånger innan, det är svårt att andas, det är svårt att se ljuset för det gör ont, det svider och hugger i hjärtat. Jag vill inte ha den dagen, jag vill inte känns den känslan. Men jag vet att det kommer, när jag som minst anar det, står jag där med sanningen mitt framför mig. Det kommer bli svårt men då vet jag, då är det över.

Jenn ♥
Kommentarer
Trackback
